För fan ångra dig då din jävla seppe!! orkar inte att varje dag brottas med mig själv och mina tankar varje gång jag vill ringa, varje gång jag vill skicka, varje gång jag vill köra hem till dig! Det är så svårt, så jävla svårt! Oftast lyckas jag att bärga mig, genom att umgås med folk, för då kan jag kanske lyckas glömma bort dig i en mikrosekund. Men sen är du där igen. Men nån gång har jag misslyckats, eller så slutar det i tårar. Har börjat gråta igen. Varje dag har det blivit nu, mot kväll till när jag bara hade viljat krypa upp i din stora, mjuka famn. Ibland skulle jag bara vilja ha en delete knapp och radera dig ur mitt minne. Så lätt det hade varit. Varför kan jag inte bara släppa dig?, men jag är ju fortfarande kär, och när jag ser dig nu kan jag fortfarande inte sluta le. Fast allt är ett rent jävla helvete inuti.
Det var en gång en tjej!, en tjej som blev kär, super duper kär, i en super duper kille. Han blev hennes liv, den bästa hon mött. Någon hon ville älska, dela livet med. Varje gång hon såg han kunde hon inte låta bli att le, le av lycka, le av kärlek.
De blev tillsammans, de sa att de älska varann, och de sa de ville dela sina liv med varandra. Hon gav han sitt hjärta, hon gav han sin själ. De skrattade ihop, de älskade ihop, de flytta ihop. Hon nöp sig i armen och fråga, är detta sant? Bästa killen på jorden och just han den här filuren är min!
Problemet är bara att denna historia blev åt helvete rent för kort!, killen hade tröttnat, han ville vara själv. Vilken jävla skräll!
Tjejen som fortfarande var så kär, hon ville inte fatta, inte förstå. Att allt var slut, hur kunde de såhär gå?
1+1 är 2, men nu blev 1+1=0?!. Hur ska hon någonsin förstå?
Hemkommen från jobb, hela dagen har gått som en dans om man jämnför med föregående. Eller en dans är väl kanske till att ta i, men ganska smärtfritt iaf. Skulle vara hos sjukgymnasten på förmiddagen, och sen hängde jag med systrarna Jönsson ända fram till det var dax för jobb. Har inte gråtit på ett dygn nu, kanske nån tår när jag fått nån kram, men annars inget. Men de är också jobbigt, att inte kunna gråta, att inte kunna släpa ut all smärta som börjat samla sig som en klump inom mig. Men tårarna är väl slut I guess!
Ångesten som infann sig när jag upptäckte att det bara var två timmar kvar på jobb, två timmar tills jag ska tvingas vara ensam. Med tankar och känslor som inte är så roliga just nu. Ångesten över att jag inte har en aning om vad jag ska göra imorgon fram till jobb. Vill inte vara ensam, inte för en sekund. Timmen jag var vaken och hemma innan sjukgymnasten idag var redan den jobbig. Vad ska jag då ta mig till imorgon i 5-6 timmar? Igår skulle jag vara själv i 3 timmar, då fick jag panik och körde till Ystad och tröstshoppa kläder på Åhléns för rent för mycket pengar. Det kan jag ju inte göra imorgon igen?, iaf inte om jag vill ha någon krona kvar, men ja i för sig. Det kommer ju en ny lön på fredag.
Jag försöker förstå!, förstå varför de blev så här? Vad jag kunde gjort annorlunda, vad jag gjort för fel. En massa spekulationer, men inga svar! Nu har jag grubblat så mycket så jag kan skriva en hel lista på saker jag kunde gjort bättre, men de flesta kanske inte ens hade spelat någon roll. Jag vill krypa in i din hjärna, förstå vad du känner. Veta om det finns någon chans, veta om det finns något hopp. Idag känns det nästan ännu värre, och dom här jäkla tårarna, jag orkar inte. Men kan inte sluta. Jag vill ringa dig, skicka till dig, köra till dig. Men jag vill ge dig tid!, tid till att tänka och känna efter. Men jag måste skriva, måste få alla dessa känslor ur mig. Det är inte allt, detta är en bara en liten del, men det känns förbannat jävla bra att få ut det.
Kan du inte bara ringa och säga att jag ska komma hem?!, det räcker nu. Det ska ju vara vi, iaf ett bra jävla tag till. Jag orkar inte detta nu, jag som precis hade börjat komma på rätt bana igen och kände livet börja bli kul igen, efter min lilla dipp. Skulle få börja träna igen och våren och sommaren var på väg. Allt skulle bli så bra. Du&jag. Vad ska jag göra utan dig? Jag trodde vi sa att om något inte är bra så fixar vi det. Och ger inte bara upp! Jag vill att du ska sakna mig, Jag saknar dig iaf. Jag vill att du ska ångra dig, Snälla gör de. Jag vill att du ska ge oss en chans till. & när tar min gråt och mina tårar slut? Nu börjar kvällen ta slut och natten snart ta över, hur ska jag kunna somna där i en säng utan dig? Utan dina godnattpussar och fina ord. Dagar utan bus, utan mys, utan dig! Nä, det kommer aldrig gå. Snälla bara ring och säg att jag ska komma hem.❤️
Nya skor! ❤️
Var uppe med tuppen idag kl.7 och la i första maskinen tvätt, sen fixa jag frukost till oss! Björn stack sen iväg med crossen till Ripa och jag fortsatte tvätta, städa och diska. Halv tio var jag klar med allting och möte upp Mor,Far&Linnea i Gylleboskogen där vi gick runt sjön. Asså tänk! När kl var 11 hade jag fan gjort allt jag kunde göra i lägenheten + att jag hunnit gå en runda på 1 timme med familjen. Sån skön känsla :) Lördagen fri till att göra allt som faller en in❤️
Jaha, fredag var det igen. Sluta jobbat kl.17 och begav mig till systemet för att handla lite god dricka och till Brunnshalen för att fixa lite gott käk. Ananaspajen hade Björn redan fixat. Fixar maten när vi kommer hem och säger något om att det är första Ystadträffen ikväll, Björn säger nä det tror jag inte. Nänä, inte mer med det. Går och duschar när maten står i ugnen och plötsligt kommer Björn in och säger: jag åker med Johan till Ystad ikväll, vi kör om en halvtimme. Vaaah? Får man verkligen göra så? Jag överreagerar som vanligt och gråter & skriker att då kunde vill lika bra köpt en fetig jävla pizza ist för att jag lagt ner massa tid på att handla gott och gå till systemet när han ändå knappt hinner äta!!
Jag som trodde vi skulle ha myskväll, men så blev det rent inte. Nu sitter jag här med en hel jävla ananaspaj att käka, Björn lär få riktigt mycket skit om jag går upp i vikt nu!, för mitt fel är det inte. PussKram, trevlig helg ❤️
Sitter och väntar på att klockan ska slå jobb! Gillar inte de här ojämna veckorna med tiden 14.40-23.55👎 Gick upp lit över 8 imorse och fixa frulle, sen blev det lilla Norregårda rundan och lite styrketräning här hemma:) Var ju hos sjukgymnasten med mitt knä första gången i måndags, och på tisdagen vakna jag med fruktansvärd träningsvärk för att jag hade gjort några lättare övningar när han skulle kolla hur mitt knä betedde sig, eeeh Pinsamt.. Men faktum är också att jag inte rört mig på 3 månader!! Alltså verkligen inte alls gjort nånting, inte ens promenader. Men nu ska knäet bli friskt så går ut starkt med 3 dagar i veckan hos sjukgymnast:) Blev Broccolisoppa med bacon och krutonger till lunch. Men nu väntar jag som sagt bara på klockan!, inte gjort ngt om den stanna en timme, så kunde jag gjort lite vilning :) 
Kram❤️
