I thought that things like this get better with time
But I still need you, why is that?
You're the only image in my mind
So I still see you... around
I miss you, like everyday
Wanna be with you, but you're away
Said I miss you, missing you insane
But if I got with you, could it feel the same?


Blablabla, jag orkar faktist inte längre. Visst att jag har börjat vänja mig lite bättre med att somna själv och vakna själv. Men jag tycker ju fortfarande att det var tusen gånger bättre att vakna bredvid dig och somna bredvid dig. Känna din närhet, känna din doft, känna dina andetag. Hur fan kan allting bara kännas så himla fel för mig?, när det antagligen bara känns rätt för dig? Hur kan det kännas så otroligt jobbigt för mig varje gång vi måste ses och allt inte är som det en gång varit, när du verkar ta allt med en klackspark? Hur kan vi känna så fruktansvärt olika? Hur kan jag känna så jävla fel?, hur kan inte du känna vad jag känner? Hur kan vi inte känna liksadant? När vi ses vill jag bara säga hej älskling och ge dig världens bästa kyss, så som det var för några veckor sedan. Hur kan inte du vilja de? Hur kan du inte vilja ha de igen som vi en gång hade? Jag kan inte förstå! Varför kan du inte bara berätta för mig vad du exakt känner, tycker och tänker? Hur kan du bara kasta iväg allt som vi hade så lätt? De som jag tyckte var det bästa i världen❤️
Jag är helt jävla tom, kan bara känna en stor jävla tomhet. Efter dig, efter oss. Känner mig totalt jävla misslyckad och kan inte sluta undra vad jag gjorde för fel?, vad jag kunde gjort annorlunda? Saknar dig så det gör ont, gråter så de gör ont, trodde de skulle bli bättre, men jag vet de fan! Vill bara ta alla mina saker så jag inte har någon anledning att träffa dig mer, ingen anledning att ringa dig mer. Men ja, hoppas de blir på söndag.
Sen är de över!, du är förbi.